hejdå ridskolan

 en lång återblick på tre fantastiska år på världens bästa ställe
 

åh herregud... jag kan inte fatta att jag skriver detta.
den 27:e december sitter jag på en av ridskolans hästar för sista gången. iaf på ett bra tag. jag kan inte förstå att jag ska sluta på min älskade ridskola! ett stall är så mycket mer än bara stall. här har jag hittat så otroligt många vänner! jag har fått en så stor social krets och kommer sakna alla som fan. ja på riktigt. handen på hjärtat. ibland kan man väl irritera sig lite på någon men det är fortfarande en sanning att jag kommer sakna hela bunten! stallet är en miljö dit jag kunnat fly när livet skitit sig. när ångesten bubblat upp och rivit sönder mig kan en varm mule laga även de djupaste såren.asså jag säger bara, detta stall är det bästa som finns! det och de mäniskor jag träffat där har hjälp mig genom helvettet och skrattat med mig så att jag fått känna livsglädjen. jag har vuxit och blivit så jävla trygg i mig själv tack vare allt stallet har erbjudit. hästar, vänner, kurser, massa ny kunskap, jobb, ledarförmåga genom usek och jag går ju även ungdomledarkursen tack vare stallet. jag har blivit mycket mer social, gladare, mer öppen mot nya människor, trygg inför grupp och att hjälpa andra och lära ut. jag har blivit den jag är idag tack vare usek och jobb och t.om skötare, det tyckte jag va fett coolt i början. i stallet har jag alltid fått känna att jag är någon. att jag gör nytta, att jag är värdefull och att folk vill ha mig där. dagen jag introducerades för kovo va den bästa. både han och jag va nya och jag skulle gå en skötarkurs för att bli skötare och självklart blev han (är) min sköthäst. sedan dess har vi hållt ihop. tränat. tävlat. skrattat. gråtigt. och nu säger vi hejdå... jag säger hejdå. detta är mitt val och att jag frivilligt lämna honom... jag älskar den hästen tro inget annat. just därför fattar jag inte själv att jag faktiskt gör detta. vadfan håller jag på med?! men det blir nog bäst såhär.
 
 
för när dagen kommer då jag inte längre blir glad av att vara där, är det någonting som är fel. när jag plötsligt känner mig i vägen och allt jag rabblar upp här ovan blir till motsatsen, då kanske det inte är läge att vara kvar. när alla starka egenskaper jag byggt upp, tvärtom mals ner för en kort stund så känns det inte rätt. det är inte så att ridsklan nörvändigtvid blivit sämre bara för att jag inte trivs så sjukt bra som jag gjort hitils. det kanske är jag som vuxit upp. jag tänker inte lämna värsta rapporten över varför jag inte trivs, men det känns bara som att jag är klar liksom. visst vill jag komma längre, men jag har inte den möjligheten och då har jag inget där att göra helt enkelt. jag har en tävling kvar. jag har några ridlektioner kvar, men troligtvis ingen på kovo. jag jobbar inte kvar längre. jag ska sluta sköta och det blir inget mer stallhäng. men jag ska fortsätta leda handikappsgruppen så även när jag ridit klart så kommer jag iaf inte lämna ridskolan helt. usek ska jag också sitta kvar i så det känns iaf bra! men jag kommer inte kunna vara lika aktiv som jag varit. jag är så oaktiv i det stora hela på sista tiden. plötsligt har jag så mycket annat med så många andra hästar. vi har haft lokala tävlingar nyligen, och jag va inte ens där. fick frågan om jag kunde vara funkionär eller jobba i stallet under dagen. har tidigare alltid varit där när det varit tävlingar. jag tänker visst varför inte, men så öppnar jag kalendern och ser att jag visst är upptagen. när detta händer gång på gång på gång känner jag att tiden inte räcker till för både bisa och cleo, och att vara aktiv på ridskolans alla forum. jag vägrar gå ur usek så lite häng med gott folk hoppas jag kunna få ändå, men det kommer inte alls vara samma sak som när jag vigt hela mitt liv åt ridskolan och kommit på alla möjliga möten och kurser osv. inte alls. det kommer saknas något. det gör lite ont att se fb och insta om allt som händer, och inse att jag inte längre är med.
 
 
oavsätt vad anledningarna är till att jag bestämt mig att sluta, så är jag djup tacksam över allt och ridskolan har erbjudit och gjort så att jag har trivts så bra så många år! det har gjort mig så motiverad till allt! peppad till att engagera mig och göra framsteg. vad som än händer i livet, kommer angagemanget och drivkraften alltid vara stallets förtjänst och jag kommer alltid vara evigt tacksam och minnas de glada dagarna då jag varit lyckligast på jorden!! bara tänk vad mycket kul jag haft genom åren...!