OnsdagTorsdag snart fredag

 
 
Dagarna flyter verkligen ihop, innan jag hunnit gå och lägga mig på onsdag kväll är det plötsligt torsdag morgon och då är det ju snart fredag så helt plötsligt är det helg.
Igår var det onsdag och jag hade bara en lektion.  Sedan var det lunch och långrast och slutligen historia, men jag hade presentation i tisdags och var alltså fri denna dag. Hängde ändå kvar ett tag för att sedan dra vidare till dansen. Hade en ovanligt bra träning, har börjat jobba på allvar på dubbelpiruetterna. Det går dåligt deluxe, men ibland, typ var tjugonde försök, blir det trots allt inte alltför dåligt. Jaja, det låter deppigt, men man kan ju glädjas åt att enkelpiruetterna inte är något problem längre. Man tar ju det lilla man får här nere på botten som nybörjare. Idag var jag i skolan för att sedan dra vidare till stallet och jobba!  Kvällarna i stallet tillsammans med alla som är där är ovärderliga! Jag har förövrigt kommit fram till att jag inte kommer sova någonting förrän på söndag nästa helg, detta på grund av att jag ska jobba nu på lördag och sedan vara på kulturnatt och alltså komma hem typ 2 - 3 på natten. Fatta hur många timmar jag kommer vara ute och flänga!? Och dessutom göra fysiskt ansträngande saker. Detta i typ 18 timmar på noll sömn. Skål. Dagen efter är det valborg också haha. Nog för att jag är den töntigaste ungdomen som finns, men inte ens jag går och lägger mig efter bolibompa. Ska sova borta, så lär inte bli bra eller mycket sömn. Sedan är det ju en vecka i skolan och på lördag nästa vecka är det utbildning som börjar kl 10 och efter det ska jag rida till hyffsat sent på kvällen men sen, söndag nästa vecka alltså, då är det sovmorgon! Hehe... och mellan dagens och lördagens stalljobb ska jag också jobba imorgon. Men det är charmigt, livet ska vara fullt av äventyr!
 
 
Imorgon dock. Mösspåtagning. Jag har blivit tjatad på om och om igen att jag ska hålla tal, men jag vill inte.
Har nu lyckats avsäga mig det för gott, men konsekvensen blir att ingen från estet kommer hålla tal... var tydligen ingen annan heller som ville. Men jag pallar fan inte stå där och vara lite skön och härlig, dra massa skämt för igenkänning som alla ska skratta åt. Ingen kommer skratta för mina skämt (om jag hade några) är dåliga och alla elever vill bara därifrån så fort som möjligt så de kan börja kröka medan lärarna har hört exakt samma internskämt år efter år och skrattar pliktskyldigt eftersom det är vad de får betalt för att göra. Nej, usch och fy för mösspåtagning. Usch och fy för studenten. Jag fick en hemsk insikt härom dagen, att studenten fan är värre än jag anat. Det blev plötsligt så konkret när min danslärare sa att vi bara hade tre lektioner kvar av terminen. Jaha? Sedan då? Sedan måste jag sluta med dansen. Sluta nu när jag äntligen hittat tillbaka. Jomen, jag har nyss blivit utan inkomst och kan såklart inte lägga sista skälvande pengarna på danslektioner. Sedan insåg jag att det finns en risk att jag måste sluta rida. Förhoppningsvis får jag väl ett annat "riktigt" heltidsjobb, och då hinner jag kanske inte med att jobba i stallet för att betala av ridlektionerna. Och nej, jag har inte råd att betala i pengar. Som om inte det vore nog måste jag också sluta fota. När datorn jag skriver på nu lämnas tillbaka till skolan har jag ingenstans att ha bilderna. En egen kamera har jag ju, men ingen dator. Vad ska jag då göra av bilderna jag tar? Bilderna kommer aldrig kunna lämna kameran, och om de kunde, vart ska jag redigera? Ska jag gå tillbaka till pizap som hade sin stormaktstid 2011? Jag kommer inte längre ha photoshop. Jag kommer inte ens kunna skriva längre, om jag inte blir riktigt desperat och skriver för hand, men jag hatar att skriva för hand. Det sägs att studenten öppnar nya dörrar, och för att nya ska öppnas kanske några måste stängas. Ja ok, jag förstår det. Det gamla måste ersättas med något nytt. Men allt? Jag vill inte bli ifråntagen alla mina intressen, allt det jag är. Vad ska jag ens göra på dagarna? Det gamla kan ju inte bara tas bort om det inte ersätts med något nytt, men jag kommer inte ha något att ersätta med! Förhoppningsvis har jag väl ett jobb där pengar går till överlevnad och inget till nöje. Jobba äta sova dö. Likt en robot. Utan intressen, utan glädjestunder i vardagen. Det kommer vara livet tills jag är 85 elr hur gammal man nu blir. Jag kommer inte ha råd att göra något jag tycker om. Jag kommer fan inte ens ha råd med ett SL-kort, jag kommer fan inte ens kunna lämna området! Frihet... ja tjena, om man har råd att vara fri så kanske. Har man inte råd med någonting är man bara fängslad. Och jag har inte råd. 
 
 
Om jag vore rik och kunde skaffa dessa saker skulle mitt liv bli lite bättre:
 
 - Först och främst, ett SL-kort. Jag har bott i detta hus i 13 (?!) år. Kommer "friheten" studenten innebär att jag kommer fortsätta vandra på dessa gator som jag har vandrat på i 13 jävla år? Låt mig se Stockholm. Låt mig ta en spontantripp till Norrtälje om jag så vill. Bara att ha möjligheten är en frihet. Men jag är fast här. Folk ba "jag vill resa och se världen efter skolan" jaha tjena, jag har inte ens råd att ta tåget in till stan.
-Så småningom, ett körkort! Jag vill ringa min urmysiga och saknade gamla trafiklärare och säga att det är dags för oss att åka lite bil igen!
- Vad ska man med körkort till om man inte har en bil? Det är tydligen en grej? Ungdomar här och där får bilar i present när de klarat uppkörningen? Det kommer jag aldrig få, det förväntar jag mig såklart inte heller. Men hade jag varit rik hade jag kunnat köpa mig en egen.
-Sommarkurser på Balettakademien.  Två veckors intensivträning i sommar. Jag.vill.vara.med. 4,5k, jomen det kan man väl punga ut, elr? Nejnej, ingen dans för lilla Fanny. Det värsta är att det ser mörkt ut med jobb, jag kommer fan inte ha någonting att göra i sommar. Jag är så jävla fkn rädd för att bli rastlös och galen.
-Träningsläger på bästa hästen. Vill till Nordvik på träningsläger, saknar tiden vi hade där. Men priset för lägret har höjts och det finns inte på agendan. Jag upprepar, jag kommer inte ha någonting att göra i sommar. För jag har inte råd. PANIK.
-Fortsättningskurser på Balettakademien till hösten. Jag vill bli bra på detta, ok?! Jag ligger sjukt mycket efter eftersom jag börjat dansa vid nästan 19 års ålder medan dansare normalt börjar när de är typ 5 år.... Jag ligger alltså nästan 14 år efter, hur många träningar i veckan krävs det för att ta ikapp det?
-Ridlektioner. Jag. Vill. Inte. Lämna. Ridskolan. Stallet är mitt allt, stallet är jag och jag kan inte tänka mig att leva utan gemenskapen som finns där. Gråter inombords.
-En dator. Inom bara ett par veckor kommer jag behöva agera som världens futurist. Elr kulturrevolitionen a la extra allt. Jag måste radera allt jag har på denna dator, eftersom jag inte har någonstans att flytta det till. Jag har ju ingen egen dator. Alla bilder, filmer roch texter jag producerat ligger mig fan lite nära om hjärtat. Klart att det är extremt trist att trycka på delete. Så. då fanns ingenting kvar. Inte ett enda minne, ingenting. Dessutom kommer jag ju inte kunna fortsätta skriva. Det är helt sjukt vad man får upp ögonen, saker jag tagit för givet kommer inte vara en del av mitt liv längre.
-Photoshop. Man måste ju redigera sina bilder!! Nej, windows egna gallery editor är inte jämförbart. Inte på långa vägar.
 
Det sägs att lycka inte kan köpas för pengar. Men med pengar behöver man inte ge upp allt man faktiskt tycker är roligt här i livet. Pengar kan dessutom köpa en bostadsrätt, bil, och mat på bordet - och det är basically samma sak som lycka. Förresten, Let´s be honest: jag gråter hellre i min egna lägenhet än ute i regnet och kylan.
 
Jobba, äta, sova dö. Skolgången var en lek, nu blir det allvar. Och jag vill inte. Nej, vill inte räcker inte till. Jag går sönder, jag faller isär, jag exploderar, jag går under - jag kan inte se att livet kommer bli bra. Rent logiskt fattar jag att det säkert inte kommer vara så hemskt som jag tror, speciellt inte hela livet. Vad är oddsen att livet kommer vara skit tills den dagen jag trillar av pinn? Jag fattar ju att det inte kommer vara så. Men just nu känns det så.
 
Postat av: Emma

Hej Fanny! Du verkar verkligen se livet som en stor utmaning och att allt suger just nu men jag tycker du ska se mer på den ljusa sidan. Jag förstår att det kommer bli jobbigt att sluta skolan men jag tycker att du ska se det som en möjlighet för något nytt. Du kanske snart hittar en ny hobby eller något annat du brinner för. Läs bloggar och se hur andra lyckades! Du är inte ensam. Sen att du inte har något att göra i sommar är inget problem. Du kan bada, sola, ta en springtur eller kanske hitta ett sommarjobb? Allt löser sig tillslut så ta det lugnt. Kram

Svar: Hej, tack för kommentar! Jo jag förstår att det blir lite väl mycket depp här och jag kan tycka att jag får ta och rycka upp mig, men.... ja, jag har väl egentligen inget men. Det är väl bara att göra. Grejen är dock den att det blir svårt att göra något nytt ( en ny hobby eller så) eftersom jag inte har råd att syssla med sådant, varken de hobbys jag har nu eller nya jag eventuellt kommer upptäcka. Och sommaren... heh, don't get me started angående sommaren. Jag fattar att jag är ett hopplöst fall på den fronten haha. Men jag kan inte hantera ledig tid. Dessutom reser vänner bort = ensam ledig tid. Det värsta av allt. Sommarjobb söker jag efter med ljus och lykta men utan framgång. Har du något tips så är jag här och jag är desperat :P
fanys.blogg.se

2017-04-28, 16:22:45 -

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!