Ponnyspam

 
Hur kan man inte smälta och bara dö sötdöden av att titta på denna ponny?! Därav en liten spam på honom, jag tyckte han förtjänade det.
Idag red jag finaste finaste Kovo igen! Världens bästa ponny, utan tvekan! Denna gång gick det dock lite sämre än förra veckan - men! Till mitt försvar spände jag inte hjälptygeln. Jag trodde jag hade spänt in honom tillräckligt, men när jag väl satt upp såg jag att hjälptygeln hängde helt fritt och tog verkligen ingenting, hade lika gärna kunnat rida utan. På just Kovo vill jag verkligen ha hjälpen eftersom han är så svår ändå, men jag fick ingen hjälp idag. Förra gången gick det bättre, men då hade jag också hjälptygeln rätt. Idag gick det alltså lite sämre, men under de korta, korta stunder det väl gick bra var ju känslan däremot guld! Jag har aldrig ridit honom utan hjälp förr och att det trots allt inte var katastrofalt (även om det mestadels inte var bra) var ändå kul. Jamen, man får ju ta vad man får här i världen haha så jag får väl ta och vara nöjd helt enkelt. Huvudsaken är att han är så otroligt härlig att rida, söt som socker och allmänt bäst! Jag är ju verkligen pånyttkär! Nog för att jag alltid slutade vara kär, men lite nyförälskad kan man väl bli. Nästa vecka ska vi tydligen dock hoppa. Kovo blir galen och väääääldigt snabb när man hoppar så jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag hoppas jag får någon annan än honom nästa vecka. Jag vill ju liksom överleva, det skulle ju vara trevligt.
 
 
Annars så var det första dagen i skolan denna vecka. För en gångs skull har jag fått nödvändigheter gjort på håltimmen - poäng till mig! Efter skolan var det stallet som gällde. Red i paddocken i tshirt! Hur skönt?! Imorgon ska jag göra ett experiment - jag ska cykla till skolan! Nejnej, jag ska inte cykla alla de mil det innebär att ta sig från förorten in till stan, men jag ska testa cykla till tåget ist för att ta buss, ta cykeln på tåget och sedan cykla från Karlberg ist för att åka in till centralen och ta tunnelbana. Detta kommer dock ta mycket längre tid än om jag bara åkte kollektivt hela vägen, men lite äventyr ska man väl ha i vardagen? Äventyr lär det bli... hissarna på stationerna är ju så små, får cykeln ens plats? Ska jag annars släpa den i trappan? Så kommer någon vänlig själ fråga om jag behöver hjälp, men min stolthet (som kommer lida rätt rejält) kommer säga nej, och i nästa sekund kommer jag tappa cykeln eftersom jag är svag och alla kommer stirra. Får man ta cykeln i rulltrappan? Hade ju varit smidigt, men jag tror inte det. Jaani, det ska bli spännande det här alltså! Sedan kommer jag ju glömma att jag cyklade till skolan, så jag kommer ju sätta mig på tåget hem sedan på kvällen. Får sätta alarm på telefonen eller något. Glöm inte cyckeln, typ. Det ska bli en spännande dag imorgon!
 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!